Nu lämnar jag Lasse och Ulf med blandade känslor…. dom skulle nu sätta sig i Cityterminalen för att slumra en stund efter en guppig bussresa som vi haft med högljudda människor, en del fulla resenärer mm, ingen plats att få vila på,

men Uffe å Lasse drar luvan över huvudet och stänger av medans jag tittar mig omkring som den ordningsvakt jag är, att lära sig sova med ett öga öppet är något jag inte skulle klara av, att alltid vara på min vakt för att inte bli rånad, misshandlad , att alltid jaga sömnen skulle göra mig galen, och dessa fantastiska Gentlemän har ingen drog problematik utan dom har gått igenom sorg, kraschat in i väggen, förlorat sina nära och helt enkelt kollapsat mentalt… 

systemet har inte hjälpt dom , och dom tillhör den glömda gruppen , att söka vila på härbärge är inget dom gör för att dom känner sig otrygga där, dom söker sig till centralen , nattbussar, Mc Donalds mm för att få tryggheten…. efter att ha följt dom i natt så förstår jag vad dom menar…. jag har ofta sett hemlösa med psykisk ohälsa men denna grupp vi hjälper har inte det…

lasseuffe

Lasse och Uffe är otroligt intelligenta, varma, beresta och så otroligt fina, vältaliga och omtyckt av så många….. hur kommer det sig då att dom hamnat utanför systemet? Är Sverige så självupptagna med att hjälpa så många att dom glömmer Lasse å kompani, eller tycker dom att dom ska klara av att ta sig in i samhället på egen hand??? Jag tycker att dessa är 2 fantastiska stiliga herrar som skulle vara en tillgång till vilket företag som helst, att dom absolut ska få ett eget boende !!! Varför blir det så här, varför är det så många äldre som driver omkring på gatorna ? Det enda dom vill är att bli sedda, få känna trygghet och sova gott om natten!!! Inte ens det klarar Sverige av som är ett fantastiskt land…eller va i alla fall!!

Jag är jätte besviken, maktlös och orolig…. när jag ser små barn så tänker jag att : ska dessa små oskyldiga barn få möta detta klimat som samhället har Att erbjuda då vette sjutton vart det slutar!!

Går och lägger mig med en oro i magen och stor kärlek för våra äldre, jag beundrar dom, för jag skulle inte klara 2 nätter på detta sätt, det har jag fått prova på i natt och vet…… och jag är då ändå ganska tuff!!! Kram och tack för i natt
Jeanette .